Trodde aldrig!

Trodde inte att jag skulle känna så här igen. Jag är nitton år och känner mig som när jag var femton.
Osäker, otillräcklig, annorlunda men inte på ett bra sätt.
Jag är rädd också tankar som inte kommit upp på fyra år kommer helt plötsligt upp igen.

Känner mig inte vacker längre och känner inte mig själv längre känns det som. Vet intet riktigt ifall det är extra känsligt eftersom röda veckan kommer snart.
Men det verkar som att jag inte mår riktigt bra.

Känner mig lite deppig jag är alltid sist med allt. Lilla systern har redan flyttat ut och jag bor kvar hemma.
Jag är rädd för att växa upp känner mig inte redo det kommer för mycket på en gång.
Jag är rädd men ändå så längtar jag tills jag inte bor hemma längre.
Vill breda ut mina vingar och flyga fast jag inte riktigt vet hur man gör.


Utseendet är jag inte nöjd med halv långt hår utan någon som helst frisyr.
Det ligger i mellan stadiet på väg till att bli långt kan knappt vänta.
Har gått upp i vikt också, plufsigt ansikte och blek.

Vill bara dra härifrån komma till en ny period i mitt liv. Vill flytta till en ny stad och bli ett nytt bättre jag!


Dikt

Jag såg en flicka en gång,
En flicka utan ansikte,
Hon var ändå vacker på något vis.

Jag tänker ofta på den flickan,
Och undrar vad det blev henne av,
Funderar ofta på vad hon hade varit med om.

Jag vet inte ifall hon fann ett liv,
Ifall någon annan funnit henne vacker,
Om någon kunde se henne som en underbar individ.

Fick veta här om dagen att hon var gift,
Hon hade fått två otroligt vackra barn,
Och funnit sitt liv!

/L